Pappa kom ner för att vara barnvakt och Jörgen han körde in mig. Som vanligt så får man träffa läkaren jätte fort, men tyckte synd om många andra på akuten som suttit sedan 14,30 och klockan är nu 19 och jag får gå före pga av mitt kända tarm problem.
Träffar läkaren inom 10 minuter och sedan bestäms det att om envist skall trycka ner en sond genom näsan på mig. ÅNGEST säger jag bara..
Sist dom försökte sätta sond på mig så, slutade det med näsblod och ett knäckt mellanben i näsan. Så nej jag såg inte framemot det kan jag lova.
SSK Danilel kommer in med sonden och jag känner hur paniken kommer, han försöker lugna mig, men det fungerar inte.
Jörgen står och stryker mig över foten och försöker få mig lugn, men nej. Hör i mitt huvude hur jag minns hur näsbenet knäcktes förra gången och paniken är total.
Daniel lyckas få ner sonden, men nu är jag så panikslagen så han väljer att dra upp den igen. Tårarna bara rinner utför kinderna och jag känner hur paniken släpper.
Han går ut till läkarna och säger att nej det fungarade inte.
Sen kommer han med kontrastvätska 1,5 L som röntgen vill att jag skall få i mig på 1 timme!! Efter att just försökt köra ner en sond och nu skulle jag dricka 1.5 L kontrastvätska. Hur i glödhetaste tänkte dom här??
Jaja jag får väl försöka, men redan efter första klunken så börjar jag kräkas upp allt. Jörgen står brevid och ser helt förtvivlad ut.
Ssk han ringer till röntgen och förklarar att hon kommer inte klara av detta, men då ger röntgen honom 2 timmar istället. Som om det skulle hjälpa.
När jag väl kommer in på röntgen, så tittar ssk på mig och säger Hej jeanette. Och då är det en av ssk jag träffat många gånger förut, sen tittar hon på kontrastvätskan i tillbringaren och sedan säger hon högt, VAA har vi försökt tvinga i henne detta igen, hur många gånger ska vi säga till er att hon inte kan få i sig allt detta, utan vi har skrivit i hennes journal att ett mugg med mer konsetrerad vätska ska vi ge henne.
Känner då att vad FAN står det i journalen och ingen jävel orkat tittat i den!! Blir så trött.
Jaha då blev jag inlagd på Kava igen, fast då på deras nya avdelning.
Kom upp under natten och dom fortsätter pumpa i mig morfin, urk hur illa jag kommer må illa dagen efter.
Personalen hälsar på mig som jag inte varit borta över huvudtaget. Rgt svaret hade kommit och japp dom såg att tarmen varit klämd igen, men dom vet inte om det är påväg tillbaka eller påväg att bli ett riktigt vred igen. Så en ny röntgen är beställd.
Vaknar på morgonen och det känns som om jag varit ute på världens supar party, huvdet känns som det skall sprängas och kroppen överkörd av en ångvält.
Läkaren kommer och klämmer på magen och inser att det svällt under natten, så hon ser till att röntgen kommer bli gjord inom snar framtid.
Hela dagen går, men jag har trevligt besök av mina favorit ssk, som sitter och snackar skit med mig hela dagen.
Sen kommer ronden med Överläkare och ja vad skall man säga. Den Överläkaren är inte riktigt klok. Hon känner igen mig och hon klämmer mig på magen och säger Ja du Jeanette, då var vi här igen. Har du bytt jobb ännu?? Var av mina ssk tittar på henne och tittar på mig och under vad FAN hon pratar om?? Säger NÄ det har jag inte och tänker inte byta heller
Hon ser förbryllad ut och säger, men jag har ju sagt åt dig att byta till det du är utbildad
till för att slippa risken med tunga lyft.
Ena ssk tittar på mig och tittar på läkaren öppnar munnen för att säga något, stänger den igen och går ut. överläkaren hon fortsätter att diskutera mitt arbetsval och jag vet att hon inte har den blekaste vad jag är utbildad till.
Hon berättar om vad dom sätt och dyligt men hon vill dock vänta på rgt svaret innan dom bestämmer vad dom skall göra.
Vid 19 så bär det av till Röntgen, det går hur fort som helst och kommer tillbaka till avdelningen och tänker precis smita iväg för att ta mig dagliga promenad, när kvälls läkaren kommer in och berättar att röntgensvaret kommit och dom har upptäckt att en del av min tarm är " trasig" som hon sa.
Men dom kommer inte göra något åt det, utan jag kommer få leva med det, tills det blir riktigt illa och det krävs en operation. Men i nu läget är det inget dom kommer göra något åt!!
Känns helt okej för mig faltiskt, för det innebär att jag kommer få åka hem snart.
Frågade läkaren om jag fick börja jobba den 1/11 nu och det såg hon inga problem i.
Ssk kommer med mat till mig och jag får börja äta igen, men lyckan är kortvarig, då allt kommer upp igen.
Men skam den som ger sig och jag fortsätter äta , men ingenting vill stanna kvar.
JAja en ny dag i morgon tänker jag .
Vaknar idag med ont i magen och svettig,frukosten serveras och jag börjar äta, men samma nu allt jag äter kommer upp. Pratar med läkaren och hon är trevlig, hon sa att jag kommer få åka hem idag om jag kan börja äta, säger då lite checkt att jag kan äta, men att behålla det är något annat. Hon tittar på mig lite bekymrat och säger då säger vi så här du får åka hem om du kan äta och behålla något!! Där sjönk modet på mig. Sen kommer denna överläkare in och frågar om jag funderat på att byta jobb, var av första läkaren förbryllat undrar varför hon konstant tjatar om att jag skall byta jobb?? Vad har det med min mage att göra?? Överläkaren säger att det är för att hon har ett sådant tungt jobb, som gör att hon inte kan jobba kvar!!
Första läkaren hon tittar på mig och sedan tittar hon på min ena ssk och ssk står och ler, så läkaren frågar lite fint vad hon skrattar åt och ssk svarar att det är åt diskutionen om att jag skall byta jobb till det jag är utbildad för, var av överläkaren surt vänder sig om och säger JA vad är problemet??
Ssk säger då väldigt snällt att vet du vad Jeanette har för utbildning?? Nää säger överläkaren , men det kan inte vara lika tungt som att jobba på tåg , det vet jag iallafall. Var av ssk svarar att då skall du nog ta reda på hennes utbildning innan du säger åt henne att byta yrke. Den första läkaren vänder sig då till mig och undrar vad jag har för utbildning?
Jag vänder mig till Ssk och säger, låter dig få äran att berätta det, för jag vet att du håller på spricka av att få säga det!!!Båda läkarna tittar på Ssk och hon säger det högt och tydligt att Jeanette är utbildad AMBULANSFÖRARE!! Så hur kan det bli ett lättare jobb än att jobba på pendeln??
Överläkaren tittar på mig för att verkligen kolla om det stämmer ,och jag nickar. Säger då väldigt spydigt att visst kan jag byta yrke för att få ett lättare jobb, men kan du bara skriva ett intyg på att jag inte för lyfta tungt och sedan se till att Falck eller Samariten anställer mig på dom premisserna så byter jag mer än gärna.
Ssk hon går ut i korridoren och man hör hur hon skrattar hela vägen ner till Ssk expditionen.
Överläkaren stormar ut, röd i ansiktet , och första läkaren hon ler och tittar på mig och säger , nej jag tycker inte du behöver byta jobb om du själv inte vill.
Men hon ville dock att jag skulle undvika unga lyft om jag kan.
Så nu sitter jag här och väntar på att bli utskriven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar