Min 11 åring!!

Ja, hur mycket jag än älskar min 11 åring till son, så just nu håller han på att driva mig vansinig kan jag lova.
Dagens bråk handlade om att städa, och åter städa. Han vägrar och jag hans rum är så URK så det finnes inte. Sen har han seprations ångest från sina saker, han kan verkligen inte slänga något!! På ett sätt lider jag med honom ,men samtidigt så måste han lära sig, att man kan inte spara minsta lilla papper.
Spela martyr är han också helt suverän på. Allt skall handla om hur dåligt han har det, och hur hemska vi är som föräldrar,
Och visst kanske han har rätt, vi är inte världens bästa föräldrar! Det håller vi bägge med om, men vi försöker vara rättvisa och behandla dem lika. Men det ser inte han över huvudtaget, utan han är bara den som måste städa, bara han som måste plocka sin tvätt , bara han som får skäll för att hans rum ser ut som en svinstian!
Men han är slarvig, och det kommer han inte ifrån. Visst Liam han är inte duktig på att städa heller, men han erkänner det åtminstonde. Han säger det rätt ut: JAG är jätte dåligt på att städa och kan jag få hjälp. OCh då får han hjälp ! Men han måste prova själv en stund först.
Men Oliver,ja han får ett raseriutbrott på en gång och sedan går han in i vad jag kallar för " BARA VÄGRA/SKIT I ALLT" humöret och då är det som att prata med en betongvägg!!
Så hur skall man egentligen göra??? Ska vi låta honom leva i skiten i hans rum, vilket han inte mår bra av, eller ska man fortsätta ha dessa bråk, dag ut och dag in??
När kommer denna tid ta slut och han inse att han verkligen måste ta itu med sitt rum. När skall man  få honom att förstå att hans lungor inte klarar av att bo som han gör i sitt rum.
Blir så lessen varje gång detta händer, hatar när vi hamnar i bråk. Älskar min son hur mycket som helst, men just nu skulle jag vilja skruva av toppen av hans skallben och vända upp och ner på honom och sedan skaka ut allt han har där just nu och sedan fylla på med något vettigt och sen skruva tillbaka locket.
Hur skall man få honom att förstå hur extremt mycket jag saknar min underbar Oliver, som är så go och helt underbar. Han som alltid log och hade lätt för ett skratt.