Operation

Min Älskade vän Mi kom klockan 05.45 och skjusade mig till Huddinge sjukhus och det var guld värt. Kom upp på avdelningen och fick duscha för att vara försten ner på operationen. Hann inte mer än ut från duschen förrens ssk kom och sa att dom blivit försenade!
Försenade på morgonen klockan 06,45...hmmm undra vad som har hänt då??

Men men låg där och  läste en bok och och vid 09,30 så var det dags att ge sig av mot operationen. Hade hållit mig lugn ändas till ssk kom och sa att nu var det dags!! Ångesten bara kom och jag ville verkligen inte!
Kom ner till pre-op och ssk där var lika underbara som vanligt. Kommer inte ihåg vad hon heter, men jag har haft henne förut och hon kom fram när hon såg mig,och frågade om jag var lika rädd denna gång som förra och då kom tårarna.
Hon satt sig brevid mig då och pratade lugnt och sansat. Gillar henne, har alltid gjort!
Sen var jag inrullad på operation och nej jag gillar inte det. Narkosläkaren kom och hon var jätte snäll. Hon hade hört från min favorit narkosläkare fredrik, att jag var livrädd för att sövas och hon sa att det kommer gå jätte bra!
Medans hon stod där och pratade med mig,så hörde jag bara ett FORZA BAJEN rop och visste då att Fredrik kommit in i rummet! Vilken lättnad. Det tillhör traditionen att det sista jag skall höra innan dom söver mig är ett FORZA BAJEN och jag vräker alltid ur mig KÄMPA GNAGET!!!! innan jag somnar.
Samma sak när dom väcker mig på operation , så vaknar jag alltid till ett Bajen forever rop och jag brukar säga att nu har något sniffat på lustgasen igen!!! Och så var det även denna gång. Och sedan somnar jag om en stund normalt.
Men denna gång var jag väldigt lätt väckt! Medans jag låg på uppvaket så kom min favorit kirurg in och hälsade, han hade sett mitt namn på op tavla och var fundersam varför han inte hade opererat mig. Fick förklara då att jag var inne för destruktionen.
OCh ja då hade han förståelse att det var inte riktigt hans grej.
När jag väl kom upp på avdelningen, så kom läkaren som opererat mig och förklarat att allt hade gått bra med destruktionen, men att tiden fick utvisa om det fungerat!
Hon förklarade även att jag hade fått problem med andningen under operationen och att jag kanske kunde ha ont i halsen ett par dagar efteråt eftersom dom fick trycka ner en luft slang för att hjälpa mig.
Troligtvis så fick jag en allergisk reaktion på något, men dom vet inte vad. Men eftersom jag är så pass allergisk så hade dom extra koll på mig!
Vid 13 tiden blev jag utskriven från sjukhuset och fick åka hem. Sådana dagar gillar jag på sjukhuset kan jag lova.
Jörgen kom och hämtade mig. För han var ändå med pappa på Huddinge sjukhus, så nu slapp han köra två vändor dit.
När man väl kom hem, så släppte all spänning och då insåg man hur mörbultad man kände sig, kändes som om någon kört över en med en ångvält och speciellt i dom nedre regionerna.
Men men nu är det gjort och nu väntar man på bukplastiken och det är en bra mycket större operation...vill verkligen ha den. MEN ajaj vad jag fasar för den !!