Att man kan bli så ensam

Min och en kollegas morgon började med ett brutalt uppvaknande!! Vi står på stationen och väntar på varsitt tåg. Hon ska till Nynäs och jag ska till Cst för att börja.

Vi står och diskuterar att hennes tåg är sent.

Helt plötsligt så går det en kille förbi oss, väldigt tunt klädd och i flippflopps .

Han ställer sig på plattforms kanten med tårna utanför kanten. Han tittar söderut .

Säger till min kollega att det där är en självmordskandidat. Av någon anledning backar han ett steg och norr ifrån kommer ett tjänstetåg i väldigt hög fart.

Min kollega hon vänder sig om mot mig för hon är lika inne på att han kommer hoppa .

Men tack vare att tåget kom från fel håll så hoppade han inte. Han vänder sig mot oss och ja hans blick var helt tom.

Går in till spärrvakten och meddelar henne vad som händer där ute och hon verkade helt oberörd.

Hon säger att Ja jag får väl ringa trygg C.

Minns att jag vart irriterad på henne och ringer upp vårat OPL själv och får prata med underbara Micke. Så vakter larmas. På plattformen står min kollega och en resenär ( som blivit nervös).Min kollegas tjänstetåg kommer rullande in och på skyltarna står det SE UPP för passerande tåg! Och killen på en gång går över plattformen och ställer sig så när så nära plattforms kanten.

Tjänstetåget saktar in och plockar upp min kollega. 

Resenären som pratat med min kollega han kommer fram till mig och säger han är nervös att killen ska göra något!

Meddelar honom att vakter är på ingång . Helt plötsligt kommer killen fram och frågar om jag kan komma med honom .

Följer honom till en av bänkarna och han sätter sig ner.

Hans händer och fötter är blodiga . Frågar honom om varför han är blodig och får tillsvars en vass kniv. Ber att få titta på händerna och efter mycket övertalning får jag se dem. Han har försökt skära upp sina handleder.

Då finns inget val utan jag ringer 112 eftersom det fortfarande rinner blod ur handlederna.

Resenären och jag får in killen i vänthallen och där bryter killen ihop. Får ur honom att han är ensam och att eftersom tåget kom från fel håll hoppade han inte. Han talar jätte dålig svenska, så för engångs skulle kommer min Rinkebysvenska till något bra.

Han lutar sig mot min axel och tårarna bara rinner. Ordningsvakter kommer på plats och killen stelnade till. Håller upp ena handen mot ordningsvakterna och dom backar tillbaka. Då slappnar killen av en aning.

Sen ser man blåljusen runt stationen och ena ordningsvakten springer ner och det enda som kommer upp är ambulans personalen. Dom håller sig på avstånd och jag försöker få killen att förstå att dom vill kolla hans blödande handleder.

Han låter en komma fram om jag står kvar. Ambulans sjuksköterskan säger att han måste åka in. Men killen vägrar för han vill hoppa framför tåget.

Jag och resenären intalar honom att ingen ska dö idag, utan han ska få hjälp . Killen bryter då ihop igen och gråter mot min axel.

Sen säger han NEJ, jag DÖ!! Du ringa min mamma och vill att jag ska ringa hans mamma!

Blir då arg på killen och säger att om några timmar så kommer mitt tåg som jag ska jobba på att blåsa förbi här och INGEN ska hoppa framför det och speciellt INTE han!!

Efter en stund övertalning så går han med på att följa med till ambulansen om jag får följa med ner! Säger åt honom att så klart jag följer med ner.

Väl nere så blir killen jätte nervös för där står massa poliser och väntar.

Ordningsvakterna får polisen att backa bak en bit.

Så till slut får vi killen att sätts sig på båren och följa med ambulansen .

När jag och resenären börjar gå upp mot plattformen igen så kommer en reaktion jag absolut inte förväntade mig!! Hela cenariot spelar upp sig i mitt huvude igen och jag hör hur resenären som hjälpt mig säger att nej. Jag går hem. Medans jag går på plattformen så börjar min kropp skaka något fruktansvärt och jag blir helt mentalt slut!! Ringer Micke på OPL och säger att jag inte orkar tänk tåg. Var av Micke säger att jag har skickat ut jouren på din tur! 

Hela tågresan in till Cst så är det som ett vaccum , helt plötsligt är jag på Cst och går upp på jobbet där morgon jouren mötet mig.

Vi pratar och tårarna börjar rinna på mig. För helt plötsligt så finns där ett ansikte på någon vi troligtvis eller med all säkerhet hade kört på!! Helt plötsligt blev där en person !! Och inte ett dunk!!

Har varit med om 2 st påkörningar innan och då har det runnit av en som vatten på en gås, men nej inte denna gång !

Arbetsledaren dom har jouren bestämmer att ta mig ut tjänst!! Och nu så här så tycker jag det är ett bra val!! För hur jag än försöker tänka på något annat , så kommer han tomma blick på näthinnan!!

Känner mig själv väldigt tom just nu och funderar på hur man kan bli så nedstämd så man väljer att försöka ta sitt egna liv?!