En hektisk vecka som varit.

Panik städa, brev från Sociala, möte med social, läkar besök . Ja mycket hinner man med på en vecka.
Min städ ångest har bara blivit värre kan jag lova, nästan manisk. Kliver upp vid 06 varje morgon och dammsuger och vaskar av golven innan barnen kliver upp ens. Sedan plockar jag dagarna igenom,blir visst aldrig nöjd, men är så rädd att någon skall klaga på att det är stökigt, så jag vågar inte riktigt slappna av.
Åven om mötet med Sociala gick jätte bra och dom inte kunde hitta någon anledning till att göra en utredning. Utan vid ett senare telefonsamtal meddelade att dom tyckte ambulansföraren var en aning nitisk eftersom hans enda anleding till anmälan var egentligen att man kan inte renovera ett hus 2 ggr på mindre än ett år!!
Så den utredningen lades ner, erbjöd dem tom att komma hem och se hur huset egentligen ser ut när det är städat, men dom ansåg inte det nödvändigt.

Men nu har vi inför hårdare regler för barnen, varje kväll vid 18 skall deras golv vara rena annars så går vi in och plockar och det som ligger där åker i sopsäck samt att man inte får titta på tv den kvällen och dom kvällarna det inte plockas. Lite hårt?? JA men med tanke på att dom alltid har haft mormor och farmor som plockat efter dem, så måste vi ställa högre krav. För mormor och farmor finnes inte där för att plocka upp efter dem. Visst farmor kan säkert komma ner och hjälpa dem, men mormor blir det svårare för.

Idag har jag varit tillbaka till läkaren med förhoppningen att få börja jobba efter semestern! Men aj vad jag bedrog mig själv. Dom anser att min senaste operation är ett misslyckande, så jag skall till Ersta nu i slutet av Augusti och då skall det bestämmas om jag skall opereras om och dom skall sätta in ett nät i buken.
Idag när läkaren klämde på min mage, så sprack någonting i min navel och det började läcka massa var!! URK vilken doft!! Men det bevisade att magen inte läker på insidan, SÅ BESVIKEN kan jag lova.
Men positiva var att op-såret inte sprack och det gladde mig.
Så nu blev jag sjukskriven tills den sista oktober! Oktober det är ju hur långt som helat dit. Kommer ju gå i taket under denna tid.

Sen har jag fått brev från KS i Solna om bedömning av borttagande av överflödig hud. Så nu går jag och håller tummarna för att det går igenom, men min tur just nu så kommer det skita sig totalt.
Men vi får se, har foto dokument på magen och alla dessa värme sår man får.

Nej nu skall jag övervaka Rickard som skall baka sina jätte goda havrekakor! Han är hur duktig som helst på dessa kakor med vit och mörk choklad som bara smälter i munnen.

Så alla nära och kära ta hand om er

Idag kom det jag fasade för!!

Brevet från socialtjänsten kom på posten idag och jag och Jörgen har blivit dit kallade på fredag.Eftersom vi blivit anmälda av ambulans personalen för att det är stökigt och smutsig hos oss!
Känner mig helt knäck över detta, men glad att Jörgen är lugnare än vad jag är.
Har mer panik nu att städa städa städa än vad jag hade innan. Vi råkade ha all världens otur, vi hade det jätte stökigt när Rickard vart sjuk och jag råkade anse att min sons hälsa i det läget gick förre städandet.
Och saken gjorde det inte bättre att jag kvällen innan fick ligga på akuten med nack krage pga av en liten snorunge och hans tjej kompis som körde på mig med hans moped.

Men nu är det som det är. Har inget att dölja , utan kommer säga att JA vi hade det stökigt den dagen eftersom vi just rivit ut klädkammaren och eftersom jag fick spendera ena kvällen som jag skulle ha gjort iordning klädkammaren på akuten pga av påkörningen och att dagen efter så insjuknade Rickard och jag gjorde den prioteringen att hans hälsa var viktigast!!

Men just nu känns det som att det prioteringen var fel! Skulle ha skitit i hans uppsvällda mage på 116 cm och låtit honom lida, bara för att städa.
Men då hade man blivit anmäld för det istället. känns som om det jag gör just nu bara är FEL!!!!

Nessies liv: Varför får man aldrig känna lycka???

Nessies liv: Varför får man aldrig känna lycka???: Jag sjuk, Rickard sjuk, Jörgen mår inte så bra och pappa som måste kämpa mot landstinget för att få tillbaka sin färdtjänst! Och när man ha...

Varför får man aldrig känna lycka???

Jag sjuk, Rickard sjuk, Jörgen mår inte så bra och pappa som måste kämpa mot landstinget för att få tillbaka sin färdtjänst!
Och när man har det som jobbigaste då kommer ens bästa vän och gnäller pga av vi har det stökigt! JA VI HAR DET STÖKIGT!!! Men vi kämpar att få det tillbaka till normalt.
Det blev inte bättre när vi fick plocka ut hela klädkammaren och göra om! Och mitt i allt detta vart vi tvugna att ringa ambulans för Rickards skull. Hur kul är det att behöva visa upp ett hus som ser alldeles för jävligt??
Men förklarade för ambulanspersonalen att vi höll på att bygga om klädkammaren och att vi skulle ha hunnit klart under kvällen om Rickard inte blivit sjuk. Och dom accepterade det.
Men det gjorde inte min vän, utan han hade gett sig på Jörgen medans jag var inne med Rickard på Huddinge sjukhus.
Och dagen efter så ringde han och när jag har som jobbigast med Rickards undersökningar så började han ifråga sätta varför jag inte slänger ut Jörgen och lever mitt egna liv?!?! Och att det är ett under att vi fått behålla barnen , med tanke på hur det såg ut hemma. Hade Sociala sett vårat hem så hade barnen rykt för länge sedan!! Hur FAN kan man vräka ur sig något sådant?? Ja vi har inte haft det kliniskt rent och nej min familj gillar inte att städa. Och JA jag har varit sjuk och inte riktigt kunnat städa och plockat upp efter dom.
Kan lova att jag vart helt knäckt, ringde till Jörgen och bara stor grät. Ringde pappa och han vart helt chockad. Så dagen efter tog pappa mig till Ikea och köpte garderober till hallen så vi kunde få ordning där. Så nu står där 3 jätte stora garderober med vita dörrar och det blev jätte fint.
Men vissa människor som inte har barn, verkar inte förstå att om man blir sjuk , så fortsätter barnen att plocka fram och stöka till.
Spelar ingen roll hur mycket man säger till när man är sängliggande och inte kan se om dom gjort det man ber om.
Så nu har jag den ständiga skräcken att om det blir stökigt igen, så ringer någon inom min bekantskaps krets sociala och anmäler.
Har dom senaste dagarna slitit som ett djur för att få det rent . Har fått lidit FAN för det, magen har protesterat som bara den. Men vad gör man?! Mina Barn och min man är mitt allt. Tror vi varit iväg mer över 30 sopsäckar med onödiga saker och gamla kläder.
Så nu börjar huset se ut som det såg ut innan jag och Rickard vart som sjukast.
Trodde vänner var till för att stötta varandra när man har som jobbigast, men så var det visst inte! Utan här kapar man en vid knäna och psykist knäcker en!

En trevlig dag som fick ett jätte jobbigt slut!!

Morgonen började med tjafs, grabbarna bråkade om precis allt! Men efter mycket om och men , så kom vi i väg till spårvagnsmuseet! Grabbarna hade hur roligt som helst. Dom provade på allt man fick göra kan jag lova!
Dom hann även åka minitåget och när dom var ute och åkte den så hörde man dom skrika MAMMA vi har hittat ditt ÄLSKADE TÅG och personalen på museet började asgarva!
Jo dom hade hittat min älskade X1!
Kom dit och hade sällskap av en ur personalen, och man fick bara gå in i den som passagerare. Frågade då killen om man fick gå in i hytten och titta och fick då till svars att visst kunde jag få det, på vilkoret att jag kom igenom dörren från passagerar utrymmet!
Vände mig mot honom och bara log! Tog fram min nyckelknippa och öppnade dörren!! Snacka om hallå fågelholk på killen.
Hans min var helt obetalbar kan jag lova, han stod bara och gapa! Enda han fick ur sig var HUR FAN LYCKADES du med det????
Stod bara där och log mot honom och sedan gick jag in! OCh vilken känsla det var! Det var som att komma hem efter att ha varit borta en längre tid!! Man fick allt en tår i ögat av känslor som svallade över.
Vet att det är många som har svårt att förstå kärleken till dessa tåg. Och det är svårt att förklara kan jag lova.

Dagen fortsatte med mycket skratt och bus. Provande av olika bussar och tåg. Springa igenom spärrar , gå till ateljen och göra sitt egna lilla tåg!
Barnen hade super kul.

Men helt plötsligt säger Rickard att han kände sig trött i benen och satte sig ner och då var vi påväg in på leksaks museet.
Vänder mig om och ser hur hans mage SVÄLLER, tog fram måttbandet som vi alltid måste ha med oss och då har hans mage svullnat till 116 cm (den är normalt 61 cm) och han blir jätte röd i ansiktet.
Fick fram termometern och vips så stod den på 42,3 grader!!! Säger bara PANIK!!!!! här står man mitt i museet ensam med 4 barn och han insjuknar!! Ringa ambulans var min första tanke, sen kom tanke nummer 2 var gör jag av med dom andra barnen under tiden???

Ringer Jörgen, känner att paniken är på väg. Men då så kommer min 10 åriga son Oliver och lägger en hand på min axel och är hur lugn som helst och säger Mamma vi åker hem och det är nu. Börja ring efter barnvakter så passar jag Liam och Linnea tills dom kan komma.
Men helt ärligt , han är 10 år och hur lugn som helst!!!
Vi går till bussen och han tar hand om Rickard och tom bär honom när hans ben är på väg att ge vika och han bara grinar av smärta.
Han sitter med honom på bussen och klappar honom snällt på huvudet och frågar hur det är med honom.

Väl hemma så stupar Rickard till sängs och bara ligger där!!

Oliver lämnar inte hans sida på hela tiden, själv är jag så mentalt slut just då, så jag sitter i sovrummet och bara grinar . Oliver kommer in och ger mig en STOR kram och det behövde jag!!

Som belöning fick Oliver välja middag och det blev pizza. 

Rickard han kom ut för att äta och inte åt han mycket!

Sen kröp han in i vårat sovrum och slocknade, för att efter en liten stund bara gallskrika och han har jätte ont i magen.

Febern har stigit till över 41,9 och jag råkade komma åt hans mage och datan i gatan, jag trodde ungen skulle dö av smärta!

Så det blev till att ringa ambulansen och dom kom väldigt fort!

När dom kom så var Rickard rätt medtagen och bara skrek när dom ville känna på hans mage!

Men sen tog ssk fram en infart och då hade Rickard helt plötsligt inte ont, och han kunde gå!! Ambulans personalen stod helt förbryllad och ja jag kände mig riktigt arg på honom!! 

Men som ssk sa han är rädd för nålen och många barn reagerar så här!

Men ändå, det kändes som om man lurat dit ambulansen helt i onödan!

Svullnade runt magen hade sjunkit rätt rejält , men när ambulansen kom så hade han ett magomfång på nästa 95 cm.

Så det bestämdes att han skulle till Huddinge ändå!

Väl i ambulansen så hade han ont och så fort vi anlände till HS så mådde han jätte bra, fast med dock 41,9 i feber och det var med Ipren i kroppen!

Ja inte undra på att magen inte gör ont, han är ju smärt lindrad.

Läkaren nere på Barnakuten hon ringde till Astrid Lindgrens för att försöka få tag på en gastroläkare och höra vad hon skall göra med Rickard!
Och vad hände?? Inte mycket mer. Dom tog lite prover på Rickard och konstanterade att hans CRP var alldeles för hög för att ha haft feber så pass kort stund.
Men hem skickad blev han och nu skall vi tillbaka i morgon vid 11.30 för att dom skall utreda varför han har så hög feber



 

Någon måste jag ha retat upp!!!

Skuld känslor är nog bara förnamnet idag kan jag lova. Vad har hänt??

Jo maken min så till igår att jag fick en till min favorit tarm läkare Micke, så vi var där idag.

Han hade inte något riktigt svar varför min mage får för sig att göra så förbenat ont som den gör. Han gick igenom allt med mig idag. Han ritade upp vad det var som var borttaget han beskrev vad som var gjort.

Han undersökte alla möjliga saker som har med magen att göra. Hans största oro(vilket jag själv varit orolig för) är min tjocktarm, som dom senaste åren har varit jätte svullen vid röntgen. 

Den tar upp hela min buk och idag fick jag verkligen se hur pass illa det är. Så nu skulle han beställa koloskopi och tarm trycks undersökning.

Näää vill inte göra en koloskopi igen. Det är verkligen ingen trevlig undersökning, men just nu är det ett nödvändigt ont. Så man får bita i det sura äpplet.

Han berättade att min tjocktarm kan ha en medfödd tarmsjukdom,som visats sig efter Gastric by passen. Då tarmen fått utrymme att expandera.

Min tjocktarm är ca 13 cm bredare än den normalt skall vara. Vet inte vad jag skall säga!?! 

Detta har setts på röntgen hur många gånger som helst,men läkarna har hela tiden konsentrerat sig på tunntarmen.

Frågade om mina magsmärtor kan komma av att den är svullen,men det trodde han inte men är dock inte riktigt säker. För alla människor är unika.

Han trodde mer på att smärtorna hör ihop med bukväggen och nerverna som finnes i buken.

Så remiss skickades till Gunnarsson,som är expert på tjocktarm och bukvägg. Och det känns riktigt bra!

Micke kollade även min överflödiga hud och skickade mig på fotografering. å nu får man hålla tummarna för att detta går igenom.

Skuldkänslorna då, hur passar dom in?!?!

Jo om det nu skulle visa sig att jag har en medfödd tarmsjukdom så är den ärftlig!!! Och vem i min familj har jätte problem med sin mage?!? Jo RICKARD!!!

Vi har samma symtom , svullen mage , panik smärta och en sak som faktiskt var rätt rolig och det är att vi har en sju helvetes bra flyt förmåga i vatten. Och det är pga att tjocktarmen fylls med luft och blir som en flytväst.

När det väl slog mig att det är ärftligt, snacka om att någon slog ner mig i sko sulorna. Rickard, min lilla kille, ska han behöva gå igenom allt jag fått genom lida?? Kan lova att jag mer eller mindre bröt ihop pga detta.

Visst skulle det vara skönt att få ett svar på varför han har en sådan pass dålig mage som han har. Men ändå!

Fördelen med att om det nu skulle vara så, så får dom göra alla undersökningar på mig först innan dom ens får utsätta Rickard för dem. Om dom väl konstaterar att jag lider av det, ja då får dom sätta fart med honom.

Men det är nog den enda fördelen som finnes!

Vad innebär denna sjukdom för både mig och Rickard?? Vi vet faktiskt inte. Jörgens stående skämt är att vi borde satsa på en karriär som simmare alt flyt boj!! Sicken komiker man är gift med. Men ändå glad över att han kan skämta om det, för just nu kan jag inte det. men jag skrattar gott åt dom skämten.

Har jag ångest inför detta??? Ohhhhh ja, men mest för att Rickard skall få lida. Känner mig som världens sämsta mamma som troligtvis gett min son en riktigt tuff start i livet.

Kan inte hjälpa honom igenom detta , förutom att vara där för honom och att vi kommer gå igenom detta samtidigt. 

Känner mig så fruktansvärt frustrerad för detta. Vill just nu bara skrika ut min ilska. Varför har inte läkarna upptäckt detta tidigare på mig?? Jo svaret vet jag ju. eftersom jag var riktigt fet förut så hade inte tarmen en chans att expandera.

Men varför något av mina barn?? 

Då var man tillbaka på Huddingesjukhus igen då!!

På väg hem från Bromma så slog smärtan till ordentligt. Först trodde jag det var något jag ätit, men NÄ smärtan gav bara inte med sig. Borde ha sett detta komma , då jag har haft en molnande värk i magen i flera dagar.

Underbara Ingalill kom över och passade mina hulliganer så Jörgen kunde köra in mig. Väl inne så fick jag en av mina Favorit sköterskor på akuten, Stefano.
Han är en av de få som kan sticka mig utan att göra om mig till en nål dyna,vilket uppskattas kan jag lova.

Fick träffa läkaren relativt snabbt och han upptäckte att om tur var är det inte tarmarna utan en blodutgjutelse jag har precis brevid op-såret som måste tömmas.
Så morfin och inlagd blev jag eftersom han så fint uttryckte sig " Vi måste klyva dig" Hmmmm så honom med en stor YXA och ett hugg! det konstiga var att Jörgen hade exakt samma bild i huvudet som jag fick!

Fick ligga länge på Akuten innan dom hittade en sängplats, ett tag pratade dom tom om att skicka mig till Karolinska Solna, men min läkare sa NEJ utan dom skickade andra dit istället.

Så jag fick bli en satellit patient!! Satellit patient??? jo det är en patient som är inskriven på en avdelning men ligger på en annan avdelning pga säng brist!! Finns det några nackdelar?? Absolut och dom är många. Kirurgerna anser att dom som inte finns på deras avdelningar finns inte heller på huset, så att få hjälp är inte det lättaste!
Som idag tex..det tog 4 timmar innan kirurgen ens tog sig tid att komma upp till denna avdelning och då sket han totalt i varför dom lagt in mig och skickade mig på RÖNTGEN.
Försökte förklara för honom att ni skall tömma min blodblåsa som sitter under huden och sedan skulle jag få åka hem.
Men NEJ det örat lyssnade han inte på. Blir så trött.

Nu så var ssk in och berättade att jag ska få ligga kvar tills i morgon och sedan åka hem! Sa då att jag vill prata med läkaren öga mot öga och han ska få förklara varför han skiter i vad 2 st av hans kollegor redan har bestämt !
Men att få tag i den läkaren är visst inte det lättaste heller, då han vägrar dyka upp eller svara på sin sökare!!
Så jag ner till Kava för att få tag på honom, men nej den sommarvikarien ansåg att det var faktiskt personalen på den avdelningen där jag liggers ansvar! Svarade då väldigt snäsigt att vad f-N tror du dom har försökt göra hela dagen, och att jag faktiskt är deras patient inte avdelningen där jag råka ligga!
Hon blev förnärmad och började stamma fram nästa olämplighet! Blev så arg så jag vände henne ryggen och grabbade tag i nästa ssk som berättade att han just nu var på operation, men hon skulle lämna meddelande om att jag vill ha tag i honom. Hmmmm som om han skulle ens bry sig om att engagera sig i detta. Men han skall få ett försökt, annars kommer jag gå ner senare i kväll och stanna där till han dyker upp.

Ibland blir man bara besviken

Ja det blir man! Denna gång är jag besviken på mitt operations ärr som bara måste jävlas hela tiden!!
Var till läkaren i måndags och skulle kolla ärret,men vaknar med över 39 graders feber och ett operations ärr som gör jätte ont!
JA det är inflammerat igen och en ny 10 dagars pencilin kur står på schemat!

Senare på dagen ringer dom från Huddinge sjukhus och berättar att mina sår odlingar har kommit tillbaka och dom visar positivt för en infektion i mitt operations sår. Så dom vill att jag åker till Vc och ber läkaren skriva ut pencillin till mig. Hmmm ligger redan steget före i detta läge.
Sen berättar läkaren att dom misstänker att jag är allergisk mot sutur tråden dom sydde ihop magen med invändigt.
Okej hur löser man det då?? Jo man måste göra en provtagning genom bukväggen och ner i operationen för att ta vävnads prover.
Hmmm det ser jag inte fram emot kan jag lova. Så en tid dit skulle beställas!
Vad händer om jag nu skulle vara allergisk?? Jo en ny operation för att ta bort dom gammla stygnen och ersätta dem med nya!! Men vilka nya??

Men detta kommer ske efter sommaren. Så innebär detta att det är pencellin resten av sommaren som gäller då?? Ja troligtvis