Varför får man aldrig känna lycka???

Jag sjuk, Rickard sjuk, Jörgen mår inte så bra och pappa som måste kämpa mot landstinget för att få tillbaka sin färdtjänst!
Och när man har det som jobbigaste då kommer ens bästa vän och gnäller pga av vi har det stökigt! JA VI HAR DET STÖKIGT!!! Men vi kämpar att få det tillbaka till normalt.
Det blev inte bättre när vi fick plocka ut hela klädkammaren och göra om! Och mitt i allt detta vart vi tvugna att ringa ambulans för Rickards skull. Hur kul är det att behöva visa upp ett hus som ser alldeles för jävligt??
Men förklarade för ambulanspersonalen att vi höll på att bygga om klädkammaren och att vi skulle ha hunnit klart under kvällen om Rickard inte blivit sjuk. Och dom accepterade det.
Men det gjorde inte min vän, utan han hade gett sig på Jörgen medans jag var inne med Rickard på Huddinge sjukhus.
Och dagen efter så ringde han och när jag har som jobbigast med Rickards undersökningar så började han ifråga sätta varför jag inte slänger ut Jörgen och lever mitt egna liv?!?! Och att det är ett under att vi fått behålla barnen , med tanke på hur det såg ut hemma. Hade Sociala sett vårat hem så hade barnen rykt för länge sedan!! Hur FAN kan man vräka ur sig något sådant?? Ja vi har inte haft det kliniskt rent och nej min familj gillar inte att städa. Och JA jag har varit sjuk och inte riktigt kunnat städa och plockat upp efter dom.
Kan lova att jag vart helt knäckt, ringde till Jörgen och bara stor grät. Ringde pappa och han vart helt chockad. Så dagen efter tog pappa mig till Ikea och köpte garderober till hallen så vi kunde få ordning där. Så nu står där 3 jätte stora garderober med vita dörrar och det blev jätte fint.
Men vissa människor som inte har barn, verkar inte förstå att om man blir sjuk , så fortsätter barnen att plocka fram och stöka till.
Spelar ingen roll hur mycket man säger till när man är sängliggande och inte kan se om dom gjort det man ber om.
Så nu har jag den ständiga skräcken att om det blir stökigt igen, så ringer någon inom min bekantskaps krets sociala och anmäler.
Har dom senaste dagarna slitit som ett djur för att få det rent . Har fått lidit FAN för det, magen har protesterat som bara den. Men vad gör man?! Mina Barn och min man är mitt allt. Tror vi varit iväg mer över 30 sopsäckar med onödiga saker och gamla kläder.
Så nu börjar huset se ut som det såg ut innan jag och Rickard vart som sjukast.
Trodde vänner var till för att stötta varandra när man har som jobbigast, men så var det visst inte! Utan här kapar man en vid knäna och psykist knäcker en!