En trevlig dag som fick ett jätte jobbigt slut!!

Morgonen började med tjafs, grabbarna bråkade om precis allt! Men efter mycket om och men , så kom vi i väg till spårvagnsmuseet! Grabbarna hade hur roligt som helst. Dom provade på allt man fick göra kan jag lova!
Dom hann även åka minitåget och när dom var ute och åkte den så hörde man dom skrika MAMMA vi har hittat ditt ÄLSKADE TÅG och personalen på museet började asgarva!
Jo dom hade hittat min älskade X1!
Kom dit och hade sällskap av en ur personalen, och man fick bara gå in i den som passagerare. Frågade då killen om man fick gå in i hytten och titta och fick då till svars att visst kunde jag få det, på vilkoret att jag kom igenom dörren från passagerar utrymmet!
Vände mig mot honom och bara log! Tog fram min nyckelknippa och öppnade dörren!! Snacka om hallå fågelholk på killen.
Hans min var helt obetalbar kan jag lova, han stod bara och gapa! Enda han fick ur sig var HUR FAN LYCKADES du med det????
Stod bara där och log mot honom och sedan gick jag in! OCh vilken känsla det var! Det var som att komma hem efter att ha varit borta en längre tid!! Man fick allt en tår i ögat av känslor som svallade över.
Vet att det är många som har svårt att förstå kärleken till dessa tåg. Och det är svårt att förklara kan jag lova.

Dagen fortsatte med mycket skratt och bus. Provande av olika bussar och tåg. Springa igenom spärrar , gå till ateljen och göra sitt egna lilla tåg!
Barnen hade super kul.

Men helt plötsligt säger Rickard att han kände sig trött i benen och satte sig ner och då var vi påväg in på leksaks museet.
Vänder mig om och ser hur hans mage SVÄLLER, tog fram måttbandet som vi alltid måste ha med oss och då har hans mage svullnat till 116 cm (den är normalt 61 cm) och han blir jätte röd i ansiktet.
Fick fram termometern och vips så stod den på 42,3 grader!!! Säger bara PANIK!!!!! här står man mitt i museet ensam med 4 barn och han insjuknar!! Ringa ambulans var min första tanke, sen kom tanke nummer 2 var gör jag av med dom andra barnen under tiden???

Ringer Jörgen, känner att paniken är på väg. Men då så kommer min 10 åriga son Oliver och lägger en hand på min axel och är hur lugn som helst och säger Mamma vi åker hem och det är nu. Börja ring efter barnvakter så passar jag Liam och Linnea tills dom kan komma.
Men helt ärligt , han är 10 år och hur lugn som helst!!!
Vi går till bussen och han tar hand om Rickard och tom bär honom när hans ben är på väg att ge vika och han bara grinar av smärta.
Han sitter med honom på bussen och klappar honom snällt på huvudet och frågar hur det är med honom.

Väl hemma så stupar Rickard till sängs och bara ligger där!!

Oliver lämnar inte hans sida på hela tiden, själv är jag så mentalt slut just då, så jag sitter i sovrummet och bara grinar . Oliver kommer in och ger mig en STOR kram och det behövde jag!!

Som belöning fick Oliver välja middag och det blev pizza. 

Rickard han kom ut för att äta och inte åt han mycket!

Sen kröp han in i vårat sovrum och slocknade, för att efter en liten stund bara gallskrika och han har jätte ont i magen.

Febern har stigit till över 41,9 och jag råkade komma åt hans mage och datan i gatan, jag trodde ungen skulle dö av smärta!

Så det blev till att ringa ambulansen och dom kom väldigt fort!

När dom kom så var Rickard rätt medtagen och bara skrek när dom ville känna på hans mage!

Men sen tog ssk fram en infart och då hade Rickard helt plötsligt inte ont, och han kunde gå!! Ambulans personalen stod helt förbryllad och ja jag kände mig riktigt arg på honom!! 

Men som ssk sa han är rädd för nålen och många barn reagerar så här!

Men ändå, det kändes som om man lurat dit ambulansen helt i onödan!

Svullnade runt magen hade sjunkit rätt rejält , men när ambulansen kom så hade han ett magomfång på nästa 95 cm.

Så det bestämdes att han skulle till Huddinge ändå!

Väl i ambulansen så hade han ont och så fort vi anlände till HS så mådde han jätte bra, fast med dock 41,9 i feber och det var med Ipren i kroppen!

Ja inte undra på att magen inte gör ont, han är ju smärt lindrad.

Läkaren nere på Barnakuten hon ringde till Astrid Lindgrens för att försöka få tag på en gastroläkare och höra vad hon skall göra med Rickard!
Och vad hände?? Inte mycket mer. Dom tog lite prover på Rickard och konstanterade att hans CRP var alldeles för hög för att ha haft feber så pass kort stund.
Men hem skickad blev han och nu skall vi tillbaka i morgon vid 11.30 för att dom skall utreda varför han har så hög feber