Mitt emot oss på tåget så satt en mamma med sin dotter , verkade jämn gammal med Linnea.
Flickan och Linnea började leka tittut med varandra och då hör jag bakom mig ett gäng pensionärer börja kommentera hur jag som mamma till ett "friskt " barn kunde utsätta mitt barn för en downis!! Vänder mig om och tittar på dessa människor !! Hörde jag verkligen rätt?? Och tyvärr JA det gjorde jag. Mamman till den lilla flicka blev ledsen, men hon berättade att tyvärr är det en rätt vanlig kommentar!!
Kan ärligt säga att jag tappa hakan!!
Antingen är jag alldeles för korkad som låter mina barn umgås med barn med olika handikapp eller så är det att jag inte ser skillnaden på "friska" människor och "sjuka" människor. För jag i min dumma enfald trodde att vi alla var lika mycket värda.
Linnea och den lilla flicka fortsatte att busa med varandra och dom lekte jätte bra ända tills Farsta där dom skulle gå av.
När dom gick av vräker en damen ur sig åhhhh vad skönt att dom gick av. Det borde finnas speciella resutrymmen för sådana människor!!
Höll ta mig F-N att gå i taket då!! Vänder mig om och upptäcker att en av damer är en granne till oss!! Har aldrig gillat henne, men att hon var så urbotad korkad det trodde jag absolut inte!!
Har sådan lust att fylla hennes brevlåda med en massa information om Downs syndrom. Men risken är att hon inte kan läsa eller att infon inte kommer in i hennes hjärna.
När vi kommer till Stockholms central så kan jag bara inte hålla tyst längre . Så jag ställer mig brevid där dom sitter och säger högt och tydligt att Downs syndrom smittar inte, men jag vet en sjukdom som är riktigt smittsam och det är okunskap och dumhet, vilket ni alla verkar blivit smittade av och tyvärr hjälper inte Antibiotika på det!! Kanske en lobotomi, men även där verkar det vara försent!! Och sen går jag.