Medans jag satt där och bara kände mig riktigt besviken och uppgiven , så kom narkosläkaren och undrade varför jag såg helt bedrövad ut! Förklarad för henne och hon bara ruskade på huvudet och sa att du skall in om 1 timme och anledningen till att du inte kom in i går, var för att det kom in ett akutfall som kom från ambulansen direkt in på operationsbordet!
Så helt plötsligt vart allt jätte stressig , det skulle duschas,bäddas rent och mitt uppe i allt detta stök så ringde Operation och sa att jag skulle in på engång! Men det hade ju bara gått ett par minuter sedan narkosläkaren gått. Det visade sig att dom fick en lucka och tog in mig tidigare. ( Jag klagade inte)
Väl inne på pre-op så började min ångest, för jag har verkligen ångest inför varje operation. Inte så mycket för själva operationen, men för sövningen! Den skrämmer verkligen skiten ur mig,får sådan dödsångest varje gång! Och denna gång så blev det värre, för jag brukar normalt hinna säga till barnen att jag älskar dem, men nu var det knapp så jag hann ringa hem till Jörgen och säga att jag skulle in på operationen.
Sjuksköterskorna inne på pre-op var helt underbara, för där låg jag jätte nervös med ångesten och dom bara satt hos mig och lät mig grina. Narkossköterskan kom och hon var lika underbar, hon satt och pratade med mig när hon tog prover och när det var dags att rulla in i salen, så var hon väldigt lugn och förklarade för alla där inne att jag verkligen hade ångest inför sövningen.
Så medans all personal höll på med uppkopplingarna av slangar och nålar som skulle in, så satt det hela tiden en och höll mig i handen, det gjorde det hela så mycket bättre och lättare kan jag lova.
När narkosläkaren väl kom som var hon redan informerad om att jag verkligen hade en ordentlig ångest attack ang sövningen och även hon var lugn och väldigt förtroende ingivande.
När det väl var dags att söva mig , så berättaade hon hela tiden vad hon gjorde, även om jag nu har opererat mig ett gäng gånger, så var nog denna gång, den gången jag faktiskt inte var på väg av operationsbordet pga ångesten.
Helt plötsligt så var det någon som ruskade på mig och sa att nu är det över och det var denna gulliga narkossköterskan som hjälpte mig i början.
På uppvaket var dom lika gulliga dom med, för jag frågade om någon kunde ringa hemma och berätta att allt gått bra och fick till svar,så klart vi gör!
 |
| Op-såret |
Allting gick väldigt fort på uppvaket och jag återhämtade mig väldigt fort från narkosen.
Dom ringde avdelningen för transport tillbaka till avdelningen, och jag blev överlycklig när det var Lisa och Soili som kom och hämta mig! Lisa berättade att det var hon som skulle vara min ssk på kvällen och ett lugn bara la sig över mig!! För med henne känner jag mig väldigt , väldigt trygg!!
Tillbaka på avdelningen så satt min rumskamrat på nålar och väntade med spänning på hur det hade gått för mig!
JAg var mer nyfiken på hur det hade gått för henne. Hon hade inte haft en rolig dag. Men men hon fick bevisat att läkarna har ljugit för henne under 4 dygn!! Blev så arg när jag hörde detta, för jag har själv hört läkarna säga både det ena och det andra till henne och idag så har dom ALDRIG sagt så till henne!!
Lovade henne att om hon gör en anmälan så kommer jag ABSOLUT att vittna till hennes fördel , för så gör man inte!
Sovit bort mest delen av dagen,men ack så skönt få sova utan smärta.
Nå hur mår jag efter open!?!? Ärligt!?!
 |
| Väldigt gott |
Även om det nu är provisoriskt så är det totalt värt det!!
Har även fått ätit svampsoppa och det var hur gott som helst och jag fick behålla den. Lisa kom med en glass till efterätt och MUMS så gott!
Kan nu säga att jag börjar faktiskt se en ljusning på mina magproblem, även om det nu bara håller under sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar