Måste nog hålla med Oprah Winfrey här. ATT VARA FÖRÄLDER ÄR VÄRLDENS TUFFASTE JOBB!!
För ibland känns det att vad man än gör så blir det så fel , så fel!!
Ett scenario ur verkliga livet
Mamman har i flera timmar fått utstå massa förolämpningar från sitt 10-11 åriga barn, barnet har kallat mamman både det ena och andra och kan lova att ord som hora och fitta och många många flera sådana ord har barnet vräkt ur sig och när mamman tillslut lessnar och säger åt barnet ( okej mer eller mindre skriker ut det) att jag kan inte tvinga dig att bo kvar här, utan vill du flytta så måste jag hjälpa dig att fixa det! Jag vill inte, men vill inte heller tvinga dig att bo kvar där du inte kan respekterar dom under samma tak!
Och just som mammam yttrar detta kommer en nära anhörig in i huset!!
Säger inget till mamman överhuvudtaget , utan hinner knappt utanför dörren och ringer sociala !!
Istället för att ta reda på vad dom hänt eller kolla om mamman mår bra eller barnet!
Nej man ringer sociala och anmäler mamman för dålig barnuppfostran !!
Om man själv inte har barn kan det vara så enkelt att sätt sig på höga hästar och peka med pekpinnen att så här ska det vara och du gör fel!! Lika lätt som bara behöva gå där ifrån när man inte vill höra vad som verkligen sägs .
Men när man dag ut och dag in får höra samma visa från barnet. Ja då orkar man inte tillslut , utan man bryter ihop !!
Och ja man vräker ur sig saker som man ångrar sedan.
Som 4-barns mamma med en 11-åring hemma så förstår jag denna mamman perfekt !! Förstår henne när brevet från sociala kommer, förstår hur maktlös hon känner sig mot världen. Hur anklagande det brevet kan låta och sedan upptäcka att det är en nära dig som anmält !
Vet själv hur det är att ha en 11 åring som försöker finna sig själv och dom har det inte lätt, dom behandlas inte som barn och inte heller som vuxen. Utan någonstans där emellan i bästa fall.
Och ja vissa pre tonåringar klarar det men vissa inte och som föräldrar då behöver man precis allt stöd som man kan få. Då är det inte kul att bli kapad vid knäna, och få höra motiveringen att vi gjorde det gör att du ska få hjälp!! Ja men hjälp då till. Kliv ut ur den perfekt bubblan vissa lever i och var stöd åt denna mamman som behöver hjälp , kanske på alla plan hon behöver hjälp.
Men nej så fort det krävs något utanför sin egna säkerhetszon så är det nu så lätt att ringa sociala.
Hjälp mamman med tex att diska eller fixa en tvätt , så hon kan få denna lilla extra tid till barnet .
För det har vi märkt här hemma med våran 11 åring, att det är mycket mindre bråk med honom om vi kan ta oss den lilla extra minuten att fokusera på honom.
Och så är det nog med alla barn , dom behöver få uppmärksamheten och speciellt när dom är på väg in i tonåren !!
Men märker man sedan att familjen behöver mer hjälp, ja men ring då sociala i samråd med den familjen och förklara vad det gäller!! Att föräldrarna skulle behöva hjälp med avlastning pga av en jobbig situation med ett barn.
För i detta läge är det inte lätt att vara förälder . Det är inte lätt när alla så kallade jag vet bäst personerna sitter och konstant granskar en , följer ens varje fotsteg och bara väntar på att man skall göra fel och sedan högt och tydligt kritisera en.
Skaffa egna barn och bevisa då hur förbenat duktigt dom är, visa oss "dåliga mammor och pappor" hur bra ni verkligen är på att alltid vara "bäst".
Visst många klarar säkert av det, men jag tror att lika många skulle själv stå där i panik och kanske inse att aj fan det var ju inte så lätt som jag alltid trott det var!!
Man känner sina egna barn bäst, man har dom omkring sig nästa 24 timmar om dygnet. Så som syster, mormor, farmor , nära och kära.Dom kan smita när det börjar bli jobbigt, dom är inte där när barnen kanske beter sig som värst! Ingen brukar komma när barnen är som värst och erbjuda sig att ta dom, utan folk erbjuder sig jätte gärna när barnen är nyfödda och inte gör många knop eller när barnen är så pass stora så dom egentligen inte behöver ha barnvakt för dom klarar sig själva.
Så jag förstår egentligen inte hur dessa människor kan sitta och klaga på att det ligger dammråttor i hörnen. Det spelar ingen roll att man som förälder bara timmarna innan har dammsugit, vaskat, torkat bord, stolar, diskat osv för så fort man vänder ryggen till så är det likadant igen. Men för vissa och jag är med i den kategorin så ska det vara städat. Men som 4 barns mamma måste jag släppa på den regeln, för jag kommer städa ihjäl mig en vacker dag. Men jag känner också pressen från vänner som har det kliniskt rent och konstant gnäller på en att det är stökigt.
Visst är man ensam eller bor utan barn, då är det lätt att hålla rent, man kan vara pedantisk. Men försök låna 2 st barn och se hur lätt det är att hela tiden har det kliniskt rent.
Jag trodde att kvalitets tiden man spenderade med barnen var det viktigaste och att barnen mår bra, men för många i ens umgänges krets så kommer städandet ALLTID först.
Och det är dom som inte heller kan inse att man gör sitt bästa som förälder, men det duger inte till dom och då springer man till sociala och gnäller . Sen får man sitta där som förälder med svansen mellan bena och skämmas bara för att en pedant människa utan barn som BARA VET BÄST har anmält en!!
Skaffa egna barn och bevisa då hur förbenat duktigt dom är, visa oss "dåliga mammor och pappor" hur bra ni verkligen är på att alltid vara "bäst".
Visst många klarar säkert av det, men jag tror att lika många skulle själv stå där i panik och kanske inse att aj fan det var ju inte så lätt som jag alltid trott det var!!
Man känner sina egna barn bäst, man har dom omkring sig nästa 24 timmar om dygnet. Så som syster, mormor, farmor , nära och kära.Dom kan smita när det börjar bli jobbigt, dom är inte där när barnen kanske beter sig som värst! Ingen brukar komma när barnen är som värst och erbjuda sig att ta dom, utan folk erbjuder sig jätte gärna när barnen är nyfödda och inte gör många knop eller när barnen är så pass stora så dom egentligen inte behöver ha barnvakt för dom klarar sig själva.
Så jag förstår egentligen inte hur dessa människor kan sitta och klaga på att det ligger dammråttor i hörnen. Det spelar ingen roll att man som förälder bara timmarna innan har dammsugit, vaskat, torkat bord, stolar, diskat osv för så fort man vänder ryggen till så är det likadant igen. Men för vissa och jag är med i den kategorin så ska det vara städat. Men som 4 barns mamma måste jag släppa på den regeln, för jag kommer städa ihjäl mig en vacker dag. Men jag känner också pressen från vänner som har det kliniskt rent och konstant gnäller på en att det är stökigt.
Visst är man ensam eller bor utan barn, då är det lätt att hålla rent, man kan vara pedantisk. Men försök låna 2 st barn och se hur lätt det är att hela tiden har det kliniskt rent.
Jag trodde att kvalitets tiden man spenderade med barnen var det viktigaste och att barnen mår bra, men för många i ens umgänges krets så kommer städandet ALLTID först.
Och det är dom som inte heller kan inse att man gör sitt bästa som förälder, men det duger inte till dom och då springer man till sociala och gnäller . Sen får man sitta där som förälder med svansen mellan bena och skämmas bara för att en pedant människa utan barn som BARA VET BÄST har anmält en!!
